Orgeln är tempererad i medelton. I extrem korthet: tonerna på orgeln är stämda så att durterserna i de ”vanliga” tonarterna är rena. I vår nuvarande typ av stämning (liksvävande temperering) är egentligen nästan alla intervall lite skeva – bara för att vi ska kunna spela i alla tonarter som alltså klingar identiskt.

I medeltonstemperering klingar C, F, G, D, och andra tonarter med få förtecken ljuvligt, det vill säga så länge musiken håller sig där. När kromatik och modulationer blir äventyrliga märks det i klangerna. Och det är meningen.

Alltså: Ess-dur och H-dur kan låta för djävligt, intervallerna i ackorden klingar inte alls rent. Orgeln i Norrfjärden löser problemet med att dela på tangenten mellan d och e i två. En tangent för ett rent diss i förhållande till tonen h, och en tangent för ett tämligen rent ess (i förhållande till tonen g [eller mollters i förhållande till C]).
Det gäller att hålla fingrarna i styr så det blir rätt!
Kortfattat: lyssna på bitar av följande stycke. Dissonanser blir extra roliga, C-dur och D-dur blir extra majestätiskt sköna när de väl dyker upp. Komponisten Aksel Andersen leker också med häftiga blandningar av register. Skoj värre.
Stycket är komponerat 1968 för ett liknande instrument med nästan samma disposition.

Klicka här för popup-fönster med disposition.
fyrafotsflöjter i varsin manual
O så vacker principal 4´, och så fina fyrtonskluster på fyrfotsflöjten på ÖV
cirkuskänsla på ÖV, större cirkus på HV
Skalmeja, flöjt 4´, nasat och cymbel på ÖV. Gedackt 8´, principal 4´, oktava 2´ och dulcian 16´på HV.
Avslut med dulcian 16´ på HV och geigende regal 4´på RP
PS: den uppmärksamme kan höra att jag mot slutet spelar fel på ett ställe. (Ett diss i stället för ett ess)
principal 8’ och 4’ på HV, kvintadena 8’ och flöjt 4’ på ÖV
Här ligger principalkören i goda tonarter. Mummms.
Krumhorn 8’ och tremulant RP
Mikrofonen står nära ryggpositivet, så sänk ljudet lite grann.
4’ på HV, 4’ och alikvoter på RP
Jag tänker på envetna svärmar av knott och mygg…