Övervakningskamera
kameran ljuger inte – en sonett

Jag ser, ur spegelns perspektiv,
en man som trött och ledsen
står och kammar sig.
Hans blick är inåtvänd,
han märker ej en kamera, som sänder allt den ser
till vakten, säkert lika trött som han i spegeln,
säkert lika trött som jag som ser hans bild
i tidningen idag.

Han liknar mig, så jag vill läsa mer.
Men tidningstexten skrämmer mig.
Jag kan –
när den förklarat mannens tomma blick –
inte begripa varför bilden fick mig
till att se mig själv.

Men bilden ber:
”Se mig igen!”
Jag ser. Och tanken gror –
att i det onda
har jag sett en bror.
Stacks Image 63