metafysik

jag ger dig sommarens soluppgång
du ögnar genom väderleksutsikten

jag lovar maränger och hägringar
du tar fram salt

jag visar dig kärlekens enkla blå anemon
du arkiverar i herbariet
(klass 13 Polyandria)

jag skriver åt dig långa promenader i strandregnet
du köper gummistövlar och sydväst

o min vän
ordlista och grammatik
jag vill ju bara
o min älskade –
vad ska jag ge dig så att
hur ska jag

kameran ljuger inte – en sonett

Jag ser, ur spegelns perspektiv,
en man som trött och ledsen
står och kammar sig.
Hans blick är inåtvänd,
han märker ej en kamera, som sänder allt den ser
till vakten, säkert lika trött som han i spegeln,
säkert lika trött som jag som ser hans bild
i tidningen idag.

Han liknar mig, så jag vill läsa mer.
Men tidningstexten skrämmer mig.
Jag kan –
när den förklarat mannens tomma blick –
inte begripa varför bilden fick mig
till att se mig själv.

Men bilden ber:
”Se mig igen!”
Jag ser. Och tanken gror –
att i det onda
har jag sett en bror.