Uppdatering


Min gamla blogg sammanförs med min nuvarande.

  • En loggbok över mitt skrivande
  • Anteckningar från min vardag
  • Klicka här för kort info om mig

Antinous

Versmått: endekasyllabus och sapfisk strof
Kejsar Hadrianus unge älskare Antinous drunknade oförklarligt.


Natten vaknar, lyktorna tänds på piren.
Vindens sandsteg följer i dina fotspår
bort mot den som länge har dröjt i skuggan.

Längst ut på din ögonfrans hänger gråten.
Varsamt fångar han droppen på sin tungspets,
ger sen åter det han har lånat från dig
och hans tårar blandas med dina, flyter
samman över bröstet och drar dig nedåt,
nedåt mot den tröstande svalkan i vårt
eviga ursprung.

På den tredje sandreveln vilar kroppen.
Munnen, vänd mot havet och horisonten
öppnar sig för vågen som sköljer ut mot
djupet och glömskan.
Hadrian and Antinous bust British Museum
Kommentera här

lyrikvånda

Nästa vecka lyrikseminarium med studenter.
Just nu förberedelser.
OCH redigering av mina dikter till inlämning på kursen.
WTF
Hjälp!
Kommentera här

Ostia antica

Stacks Image 720
färjekarl vid acheron


Bladverket torkar i solkransen.
Snäckskal krasar på tegelvägen.
Värmen vrider pinjerna i spiraler.

Mellan ruinerna har berget byggt en amfiteater,
middagsvindar sveper över raderna,
åskådarna har gått.

Ett sexkantigt bronsmynt ligger i dammet.
jag stoppar det i munnen utan att förstå

lätta slöjor sänker sig nedåt, tätnar,
kylan väller upp från de mörka vattnen
tunga årtag driver mig fram i grottans
ekande kamrar.

mitt huvud vilar i en stark hand
hårda fingrar tar sin lön
resan slutar
Kommentera här

från Palatinen

Bearbetar romerska texter. Alltså texter från Rom.
Läser in mig på lite latin (som omväxling).
Ablativer är skojigutseende former. (skojiga att se på).

Palatinus, templum cybelles
– cryptorchidus in cryptoporticu
Stacks Image 733
den unge mannen håller
i mjukt silkestyg
livets sten

jag vill ha, vet inte hur
han håller den varm,
jag väntar
håller handen kupad
hans ansikte lyser
jag tar steget

luften full av stoft
jag spjärnar mot
väggen öppnar sig
solstrålen skjuter mig
genom det brustna taket
Kommentera här

Om ett tumgrepp och dess följder

Stacks Image 392
Avsked med skrivgruppen i Luleå.
Ovan är ett SMS från sammankallande medlemmen P.
Gången innan hade medlemmen K tagit tumgrepp i trebandsutgåvan av NE.
Ordet blev ”luftrum” .
Jag skrev en kort text om en grabb som använder biblioteket som sitt luftrum.
Texten växer och är på gång. Fortsättning följer.
Kommentera här

luftrum - första version

Här är resultatet av övningen "Luftrum"
Biblioteket var en kupa, ett andrum. Ljuset varmt och dämpat.
Han var ett barn med nyckeln i ett gråslitet bendelband om halsen. Oftast hopkrupen i ett hörn med den nötta skolväskan bakom ryggen. Lutad över en bok.
Kupolen av varmt ljus och stillhet var luftrummet där han flög, där rådde han över fantasi och vetande. Han flög långt och länge.

Tystnad.
Luftrum, andrum.
Skyddsrum.

Skolan var
lysrör,
oväsen, olust
varje dag
obehag

Efter lektionerna satt han och läste i sitt hörn på biblioteket. Han läste till dess hans far borde ha vaknat. Han fick ibland kvällsmat när han kom hem. Veckor med eftermiddagsskift var lägenheten tom, då var den hans egen. Han lånade hem böcker, satte sig vid köksbordet med smörgås och mjölkglas och läste.

Han flög i böckernas luftrum.
Inbillning, kunskap.
Hemmet var
husrum.

Parken var stor och gångvägen rak. På dagen var vägen till böckerna utan hot.
Om kvällen gick vägen på broar av skugga mellan öar av ljus. Lyktorna slängde skuggan framåt, den växte, tunnades ut och försvann in i en ny ljuskägla. Om han gick varsamt bar skuggan ända fram. Runt honom var mörker och doft av äppelros.

Gränsland.
Samband, drömland.

När han blev äldre växte staden, den blev större än parken, och han fann vattnet. I hamnen var fartygen var stora och skorstenarna räckte upp i molnen. Efter en tid blev fartygen lägre, han visste inte varför.


Hamnen var…
i hamnen fanns en fråga
kajkanten en bro
genom universum
mellan
luftrum och vågskum
och
tomrum
Kommentera här
 Sida 1 
close
Stacks Image 2403
Lars-Magnus Magnusson
Sångare, instrumentalist, teaterarbetare, skribent.
Jag arbetar för tillfället på Teaterhögskolan i Malmö
där jag undervisar i
röst, tal och textgestaltning.
För några år sedan flyttade jag tillbaka till Skåne från Norrbotten
där jag bott i femton år
och bland annat ägnat mig
åt kyrkomusik och litterärt skrivande.
Jag skriver.
Jag undervisar.
Jag övar mina färdigheter
i sång, orgel
och viola da gambaspel.