Biblioteket var en kupa, ett andrum. Ljuset varmt och dämpat.
Han var ett barn med nyckeln i ett gråslitet bendelband om halsen. Oftast hopkrupen i ett hörn med den nötta skolväskan bakom ryggen. Lutad över en bok.
Kupolen av varmt ljus och stillhet var luftrummet där han flög, där rådde han över fantasi och vetande. Han flög långt och länge.

Tystnad.
Luftrum, andrum.
Skyddsrum.

Skolan var
lysrör,
oväsen, olust
varje dag
obehag

Efter lektionerna satt han och läste i sitt hörn på biblioteket. Han läste till dess hans far borde ha vaknat. Han fick ibland kvällsmat när han kom hem. Veckor med eftermiddagsskift var lägenheten tom, då var den hans egen. Han lånade hem böcker, satte sig vid köksbordet med smörgås och mjölkglas och läste.

Han flög i böckernas luftrum.
Inbillning, kunskap.
Hemmet var
husrum.

Parken var stor och gångvägen rak. På dagen var vägen till böckerna utan hot.
Om kvällen gick vägen på broar av skugga mellan öar av ljus. Lyktorna slängde skuggan framåt, den växte, tunnades ut och försvann in i en ny ljuskägla. Om han gick varsamt bar skuggan ända fram. Runt honom var mörker och doft av äppelros.

Gränsland.
Samband, drömland.

När han blev äldre växte staden, den blev större än parken, och han fann vattnet. I hamnen var fartygen var stora och skorstenarna räckte upp i molnen. Efter en tid blev fartygen lägre, han visste inte varför.


Hamnen var…
i hamnen fanns en fråga
kajkanten en bro
genom universum
mellan
luftrum och vågskum
och
tomrum