Ungdomsvård?
Till min text. Om ungdomsvård på 60-talet.
Försöker förstå systemet med ungdomsvårdsanstalt. Jag minns Råby från det jag var liten och ett liknande boende fanns i vårt kvarter i stan. En grabb därifrån gick ett kort tag i min klass. Jag minn bara en incident när en okänd vuxen rusade in i klassrummet och ställde grabben till svars för något jag inte förstod. Sen såg jag honom aldrig mer.
Försöker förstå systemet med ungdomsvårdsanstalt. Jag minns Råby från det jag var liten och ett liknande boende fanns i vårt kvarter i stan. En grabb därifrån gick ett kort tag i min klass. Jag minn bara en incident när en okänd vuxen rusade in i klassrummet och ställde grabben till svars för något jag inte förstod. Sen såg jag honom aldrig mer.
Dubbelcitering från Bengt Svensson ”När ändamålet helgar medlen”, paper från Malmö högskola om en studie om LVM…
”Hur är det att vara föremål för tvångsvård? 1998 presenterade Claes Levin sin doktorsavhandling som handlade om Råby ungdomshem, en §12-institution i Lund. Hans bok "Uppfostringsanstalten" visar att det finns grundläggande likheter mellan tvångsvård av ungdomar genom historien. Det handlar om att förändra ett beteende som samhället definierar som farligt och oönskat. Till sitt förfogande har personalen bland annat inlåsningen. Tvånget ska förhindra att den unge beger sig ifrån institutionen, gör sig ouppnåelig för personalens behandlingsförsök och återgår till missbruk och kriminalitet. Ungdomarna som placerats på Råby är genomgående mycket negativa till tvånget och Levins skildring andas pessimism inför möjligheterna att skapa en bra tvångsvård.”
Det var väl som väntat. Men vad finns att göra?
länk till fint reportage i SDS om en man som varit på Råby
”Hur är det att vara föremål för tvångsvård? 1998 presenterade Claes Levin sin doktorsavhandling som handlade om Råby ungdomshem, en §12-institution i Lund. Hans bok "Uppfostringsanstalten" visar att det finns grundläggande likheter mellan tvångsvård av ungdomar genom historien. Det handlar om att förändra ett beteende som samhället definierar som farligt och oönskat. Till sitt förfogande har personalen bland annat inlåsningen. Tvånget ska förhindra att den unge beger sig ifrån institutionen, gör sig ouppnåelig för personalens behandlingsförsök och återgår till missbruk och kriminalitet. Ungdomarna som placerats på Råby är genomgående mycket negativa till tvånget och Levins skildring andas pessimism inför möjligheterna att skapa en bra tvångsvård.”
Det var väl som väntat. Men vad finns att göra?
länk till fint reportage i SDS om en man som varit på Råby
